Labox

När jag började i första klass var jag livrädd för sexorna. De var så stora och skräckinjagande. Ja, de var nästan vuxna. När jag började i sexan förstod jag emellertid att jag hade haft fel. Jag kände mig inte alls vuxen och inte speciellt skräckinjagande heller för den delen. Men niorna - oj oj oj! De var praktiskt taget vuxna och bra mycket mer skräckinjagande än sexorna. När jag gick i nian insåg jag emellertid att jag hade haft fel. Man var inte vuxen i nian. Och dessutom...inte speciellt skräckinjagande. Gymnasieeleverna däremot! Där var det inget snack, inga spekulationer - de var vuxna! Det kunde man ju se på långt håll.
Nu är det tre år sedan jag tog studenten och jag inser att jag hade fel. Inte känner jag mig speciellt vuxen. Men de som är trettio? De bara måste ju vara vuxna! Eller?
Kommer jag någonsin att känna mig vuxen?
Skumt...