Ayia Napa 11/6-18/6 2007
Vilken vecka! Vilken rolig och konstig vecka!
(För att inte helt framstå som värsta slampan slash värsta pryda lilla flickan kommer jag att utelämna detaljer som har med eventuell kontakt med motsatta könet att göra) ... så det så:)
I måndags begav jag och syrran oss mot Köpenhamn för att ta flyget till Ayia Napa. Allting gick som på räls och vid tvåtiden på dagen befann vi oss på stranden i Cypern. Overkligt! Det var så härligt att äntligen vara där.
Vår lägenhet var perfekt och jättemysig och balkongen enorm med två solstolar, parasoll och matplats.
Vid femtiden anlände Karolina och Malin och vi bestämde oss för att efter en stunds solande gå upp och göra vid oss för att sedan komma till deras hotell och äta middag i deras lägenhet. Väl där fick vi snabbt sällskap av två grabbs från Halmstad som vi hängde med under kvällen.
Väl ute var det helt galet...vilken sagovärld...barer, barer, barer. Som varenda skandinav begav vi oss efter en drink till Grabbarna Grus. (Där vi sedan spenderade varenda kväll)
Tisdag. Nissi Beach. Här hänger alla ungdomar. Musik och beachbarer och vacker utsikt...mumsi:)
Denna kvällen (för det handlade mest om kvällar och nätter:) så åt vi middag hos min och syrran. Tacos fick vi ihop så gott vi kunde med de resurser vi hade. Gott som bara den.
Efter lite vin begav vi oss ut och gjorde vårt första stopp på "Ambassaden" som kom att bli vår favoritbar. Vi fick där varsin gratis drink som vi smuttade på för att sedan bege oss till nästa ställe, där vi tog varsin jellyshot....och en och annan drink.
Grabbarna grus var målet och när det stängde gick vi till den skandinaviska klubben "Blue Moon Bar"...men dit gick vi inte igen. Vi hade möjligen otur, men musiken de spelade var kass. Dessutom var jag och Karolina lite nyktra denna kvällen så våra planer på hångel uteblev då vi helt enkelt inte ansåg att någon var tillräckligt snygg. Damn!
Det var också denna kvällen jag blev totalt förälskad i en mus. När jag och Karolina skulle gå hem så sprang den där över gatan och var så söt. Jag var fast besluten att fånga den och sprang efter den i några minuter (måste sett helt hysterisk ut för musen var snabb och jag var nog inte så nykter som jag inbillat mig) när den till sist hittade ett hål att krypa in i. Jag kommer aldrig att glömma den musen.
Onsdag. Jag minns fan inte vad vi gjorde på dagen. Antingen var vi på Nissi eller vid poolen.
På kvällen dock så satt vi återigen på Melpo (K och M:s) hotell och hinkade för att sedan bege oss till Ambassaden. Det var också denna dagen (tror jag) som vi kom på hur vi på bästa sätt skulle få gratis drinkar. Vi gick helt enkelt till barer som såg lite öde ut där dem var desperata efter att få stället att se befolkat ut att man helt enkelt bjöds på allt bara man stannade där ett tag. Toppen! Denna kvällen blev jag ganska full. Grabbarna grus var dock OVANLIGT trevligt:)
Torsdag. Nissibeach på dagen. (tror jag, eller vid poolen) Spana spana spana, sola sola sola, bada bada bada. Ungefär i den ordningen faktiskt.
Så...på kvällen...(för det är trots allt då det händer) så bestämde vi oss för att inte förfesta alls i lägenheten utan bara köpa drinkar ute. En lugn kväll kan man ju då tänka, men icke. Herregud! Gratis drinkar, billiga drinkar, shots i överflöd. Köp en drink get two shots for free...and so on. Kvällen då Bobbo totally lost it!:)
Jag och Malin bestämde oss för att prova något som hette "oxygen"...man andades genom en slang i fem minuter och sen skulle man bli glad och lugn som en filbunke. Tror det fungerade på Malin som inte redan var aspackad. Jag visste inte om det var oxygenet eller alkoholen som snurrade. Nåväl. Trots att jag var full like a kastrull så skulle vi ju såklart gå till "våra" öde barer för mer gratis drinkar. De andra var inte så sugna så jag drack deras också.
På Grabbarna Grus är det ganska dimmigt faktiskt. Jag försöker mig flera gånger på att dansa på en liten upphöjd avsats, men ramlar konstant ner. Konstigt tänker jag för mig själv. Jag börjar dock ana oråd när jag till min förvåning märker att jag ju för helvete inte kan gå rakt hur mycket jag än anstränger mig. Jag och Malin gå ut ett slag för frisk luft då jag får den geniala idén eller snarare instinkten eller rent av uppenbarelsen av att jag verkligen måste spy. Sagt och gjort. Jag ramlar in i något som jag tror är en liten gränd och lutar mig över ett räcke för att spy. Fem gånger spydde jag. Magen helt tom. Jag har alltid föraktat folk som spyr på sig själva men på något sätt hade jag min hand mitt i spystråket. Mysigt. När jag är färdigspydd tar jag upp ett kvitto, torkar mig, slänger kvittot och säger belåtet "sådärja!" Då kommer det plötsligt en tjej och frågar om det hänt något "Näääjjjeee" säger jag och skakar onödigt mycket på huvudet. "Du får inte vara här, här får bara personalen vara!!" Det visade sig att jag hade spytt i Grabbarna Grus personalavdelning där man förvarar all sprit.
På vägen hem skulle jag tvunget ha en majskolv. (Tänk full människa äta majskolv för precis så såg det ut) Jag åt med hela huvudet. Tappade majskolven på marken, tog upp den, synade den och fortsatte glatt att äta.
Sen var mitt stora problem att hitta en servett. Till slut gick jag in på en öppen takeaway-restaurang och irrade runt med huvudet som en höna "Napkin, napkin, napkin!" Enligt sig själv höll Rosanna citat "På att dö av skratt".
In på hotellet - däcka.
Nästa dag kände jag mig förvånansvärt pigg och vi begav oss till Nissi. Frammåt kvällen blev jag dock lite "down" och höll nästan på att svimma på stranden. Kände mig konstig och halvsjuk. Efter en timmes vila under parasollet blev det lite bättre. På kvällen bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och nekade till alla "extra and free shots" Hade ändå roligt på Grabbarna Grus och kände att en lite mer nykter kväll var vad jag behövde:)
På lördagen. Helvetet började. Vaknade upp och hade skitont i halsen och öronen. "Det går över" tänkte jag, eftersom jag ibland har ont i halsen på morgonen. Jag och Rosanna gick till Melpo för en dag vid poolen. Efter några timmar mådde jag inte alls bra. Kände mig febrig, svag och halsontet och öronontet hade blivit värre. Gick till receptionen där dom ringde en doktor. En kvart senare på vårt hotell "Limanaki" (Jäkla barnfamiljs och gamlings-hotell) kom en läkare och tittade på mig. Jag fick recept på medicin som Rosanna gick och hämtade ut och jag kände direkt att den där medicinen inte skulle räcka. Till halsen fick jag endast något slags mentholspray, när jag själv kunde känna att det var halsfluss. Jag proppade iaf i mig lite medicin och gick och la mig. Bestämde mig för att åtminstone försöka följa med de andra ut och äta (Hela hänget bestående av Rosanna, Karolina, Malin, och som vi sa "Frida och hennes gäng" på sex personer) Men jag gav upp innan vi ens hade mött upp dem.
På natten blev det värre och jag mådde skit och spydde upp det lilla jag hade lyckats få i mig.
Det första jag gjorde på morgonen var att ringa till läkaren igen. De tyckte att jag skulle åka till sjukhuset, vilket jag gjorde. Där kollade en halt halvlynnig läkare på mig och hmm:ade efter att tillslut föreslå att jag skulle stanna på sjukhuset. Jag fick en säng, en rosa pyjamas (sooo my color:) och dropp. Dessutom fick jag svälja syrup, gurgla nåt brunt skit och antibiotika genom "dropp-hålet" samt febernedsättande, även det genom mitt dropphål. Slapp svälja tabletter. Frammåt kvällen hade febern inte gått ner trots två doser av febernedsättande så jag fick då en spruta i sidfläsket som skulle ta bort febern och dämpa halsontet. Efter 20 minuter kände jag mig nästan frisk, ready to party och hade världens aptit. Fick skitgod kvällsmat. Kyckling, potatis och sallad. Till efterätt var det "jelly" vilket jag knappt kunde titta på efter den där jellyshoten några kvällar innan.
Vid 20.00 kom Rosanna, Karolina och Malin och hälsade på. Det var roligt. Hade känt mig ruskigt ensam under dagen. Rosanna visade upp sin brutna tå (som hon bröt samma dag som jag blev inlagd) och den såg ju inte jättemysig ut. Blå och lila. Tydligen gör man inget åt brutna tår, utan de får läka i sin egen lilla takt.
På natten kunde jag inte sova alls. Hade visserligen ingen feber, men nog så ont i öronen och halsen. Tryckte på lilla ringklockan (vad ska man göra när inte mamma och pappa är där?) och jag fick någon väska kopplat till mitt dropp. Rätt som det var så sov jag. Blev väckt klockan 06.00 och mådde mycket bättre. Nu väntade jag bara på att en läkare skulle komma för att säga åt mig att jag fick åka hem (även om jag visste att risken för att jag skulle bli tvungen att stanna var stor, mycket pga öronen i kombination med trycket i flygplanet) Inte förrän 09.00 kom en läkare och jag visste varken ut eller in. Klockan 09.00 skulle bussen från hotellet gå till flygplatsen och på hotellet var Rosanna och visste inte vad som skulle hända. Hon hade iaf packat min väska och tagit med till flygplatsen. Jag fick nu göra röntgen, gapa, bli känd på och rätt som det var sa dem åt mig att ta på mig mina kläder och ta en taxi till flygplatsen. Jag var lite känslomässigt instabil i det läget faktiskt. Ville fan inte stanna där. Det hade kunnat ta upp till 5 dagar att ordna med nytt flyg.
På planet förstod jag dock vad läkaren menade med att han var rädd för att släppa upp mig i ett plan. Trodde vekligen att båda trumhinnorna skulle sprängas på nerlandningen. Gjorde så fruktanslöst ont! Är inte känslig mot sånt knastrande och lock för öronen annars men nu bannemej bölade jag. (Har fortfarande lite lock för öronen)
Det hände dock inget mer än att min hörsel var borta några timmar typ:)
Rosanna körde hem så gott hon kunde med sin brutna tå och shit vad skönt det var att komma hem!
Det första jag gjorde var att åka till akuten för att få dem att titta på mig. Visste inte vad det var för medicin som de cypriotiska läkarna skrivit recept på så jag ville faktiskt ha ett svenskt uttalande.
På akuten fick jag recept på antibiotika och jag fick göra odlingsprov för att de inte ville ha "sjukhussjukan" eftersom jag varit inlagd utomlands. Värst var när de stack upp tops långt "åttahelvete" upp i bägge näsborrar. Fyfan.
Så. Resan blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå - vilket äventyr! Försöker att se det positivt.
Det störiga är att det var de två sista dagarna som jag skulle festa järnet, sola det sista och bli riktigt jävla brun, och ta massvis med bilder. Det blev inte riktigt så. Nu vill jag typ "ha revansch" och åka på en ny resa i slutet av sommaren. Vi ska skriva ett klagobrev till fritidsresor och förhoppningsvis få ersättning för dålig kommunikation från deras sida och två förstörda semesterdagar.
Men på det hela taget är jag ändå nöjd. Jag älskar verkligen Ayia Napa och jag vill dit igen! De fem dagarna jag fick var de bästa någonsin. Antar att det var det "mellan raderna" i ovanstående text som gjorde det så bra. Svårt att förmedla precis allt. Men det var helt enkelt grejt.
Idag ska jag bara slappa och bli frisk.
Snart lägger jag upp bilder från vår tripp (Bland annat en där jag ligger i sjukhussängen iförd mig röda pyjamas och med en droppställning som säkert var gjord på 50-talet)
"When I say Ayia, you say Napa. Ayia! Napa!"
Den var jag ju också tvungen att vråla under min fyllekväll...
Pinsamt. 22 år. Skärp mig.
(För att inte helt framstå som värsta slampan slash värsta pryda lilla flickan kommer jag att utelämna detaljer som har med eventuell kontakt med motsatta könet att göra) ... så det så:)
I måndags begav jag och syrran oss mot Köpenhamn för att ta flyget till Ayia Napa. Allting gick som på räls och vid tvåtiden på dagen befann vi oss på stranden i Cypern. Overkligt! Det var så härligt att äntligen vara där.
Vår lägenhet var perfekt och jättemysig och balkongen enorm med två solstolar, parasoll och matplats.
Vid femtiden anlände Karolina och Malin och vi bestämde oss för att efter en stunds solande gå upp och göra vid oss för att sedan komma till deras hotell och äta middag i deras lägenhet. Väl där fick vi snabbt sällskap av två grabbs från Halmstad som vi hängde med under kvällen.
Väl ute var det helt galet...vilken sagovärld...barer, barer, barer. Som varenda skandinav begav vi oss efter en drink till Grabbarna Grus. (Där vi sedan spenderade varenda kväll)
Tisdag. Nissi Beach. Här hänger alla ungdomar. Musik och beachbarer och vacker utsikt...mumsi:)
Denna kvällen (för det handlade mest om kvällar och nätter:) så åt vi middag hos min och syrran. Tacos fick vi ihop så gott vi kunde med de resurser vi hade. Gott som bara den.
Efter lite vin begav vi oss ut och gjorde vårt första stopp på "Ambassaden" som kom att bli vår favoritbar. Vi fick där varsin gratis drink som vi smuttade på för att sedan bege oss till nästa ställe, där vi tog varsin jellyshot....och en och annan drink.
Grabbarna grus var målet och när det stängde gick vi till den skandinaviska klubben "Blue Moon Bar"...men dit gick vi inte igen. Vi hade möjligen otur, men musiken de spelade var kass. Dessutom var jag och Karolina lite nyktra denna kvällen så våra planer på hångel uteblev då vi helt enkelt inte ansåg att någon var tillräckligt snygg. Damn!
Det var också denna kvällen jag blev totalt förälskad i en mus. När jag och Karolina skulle gå hem så sprang den där över gatan och var så söt. Jag var fast besluten att fånga den och sprang efter den i några minuter (måste sett helt hysterisk ut för musen var snabb och jag var nog inte så nykter som jag inbillat mig) när den till sist hittade ett hål att krypa in i. Jag kommer aldrig att glömma den musen.
Onsdag. Jag minns fan inte vad vi gjorde på dagen. Antingen var vi på Nissi eller vid poolen.
På kvällen dock så satt vi återigen på Melpo (K och M:s) hotell och hinkade för att sedan bege oss till Ambassaden. Det var också denna dagen (tror jag) som vi kom på hur vi på bästa sätt skulle få gratis drinkar. Vi gick helt enkelt till barer som såg lite öde ut där dem var desperata efter att få stället att se befolkat ut att man helt enkelt bjöds på allt bara man stannade där ett tag. Toppen! Denna kvällen blev jag ganska full. Grabbarna grus var dock OVANLIGT trevligt:)
Torsdag. Nissibeach på dagen. (tror jag, eller vid poolen) Spana spana spana, sola sola sola, bada bada bada. Ungefär i den ordningen faktiskt.
Så...på kvällen...(för det är trots allt då det händer) så bestämde vi oss för att inte förfesta alls i lägenheten utan bara köpa drinkar ute. En lugn kväll kan man ju då tänka, men icke. Herregud! Gratis drinkar, billiga drinkar, shots i överflöd. Köp en drink get two shots for free...and so on. Kvällen då Bobbo totally lost it!:)
Jag och Malin bestämde oss för att prova något som hette "oxygen"...man andades genom en slang i fem minuter och sen skulle man bli glad och lugn som en filbunke. Tror det fungerade på Malin som inte redan var aspackad. Jag visste inte om det var oxygenet eller alkoholen som snurrade. Nåväl. Trots att jag var full like a kastrull så skulle vi ju såklart gå till "våra" öde barer för mer gratis drinkar. De andra var inte så sugna så jag drack deras också.
På Grabbarna Grus är det ganska dimmigt faktiskt. Jag försöker mig flera gånger på att dansa på en liten upphöjd avsats, men ramlar konstant ner. Konstigt tänker jag för mig själv. Jag börjar dock ana oråd när jag till min förvåning märker att jag ju för helvete inte kan gå rakt hur mycket jag än anstränger mig. Jag och Malin gå ut ett slag för frisk luft då jag får den geniala idén eller snarare instinkten eller rent av uppenbarelsen av att jag verkligen måste spy. Sagt och gjort. Jag ramlar in i något som jag tror är en liten gränd och lutar mig över ett räcke för att spy. Fem gånger spydde jag. Magen helt tom. Jag har alltid föraktat folk som spyr på sig själva men på något sätt hade jag min hand mitt i spystråket. Mysigt. När jag är färdigspydd tar jag upp ett kvitto, torkar mig, slänger kvittot och säger belåtet "sådärja!" Då kommer det plötsligt en tjej och frågar om det hänt något "Näääjjjeee" säger jag och skakar onödigt mycket på huvudet. "Du får inte vara här, här får bara personalen vara!!" Det visade sig att jag hade spytt i Grabbarna Grus personalavdelning där man förvarar all sprit.
På vägen hem skulle jag tvunget ha en majskolv. (Tänk full människa äta majskolv för precis så såg det ut) Jag åt med hela huvudet. Tappade majskolven på marken, tog upp den, synade den och fortsatte glatt att äta.
Sen var mitt stora problem att hitta en servett. Till slut gick jag in på en öppen takeaway-restaurang och irrade runt med huvudet som en höna "Napkin, napkin, napkin!" Enligt sig själv höll Rosanna citat "På att dö av skratt".
In på hotellet - däcka.
Nästa dag kände jag mig förvånansvärt pigg och vi begav oss till Nissi. Frammåt kvällen blev jag dock lite "down" och höll nästan på att svimma på stranden. Kände mig konstig och halvsjuk. Efter en timmes vila under parasollet blev det lite bättre. På kvällen bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och nekade till alla "extra and free shots" Hade ändå roligt på Grabbarna Grus och kände att en lite mer nykter kväll var vad jag behövde:)
På lördagen. Helvetet började. Vaknade upp och hade skitont i halsen och öronen. "Det går över" tänkte jag, eftersom jag ibland har ont i halsen på morgonen. Jag och Rosanna gick till Melpo för en dag vid poolen. Efter några timmar mådde jag inte alls bra. Kände mig febrig, svag och halsontet och öronontet hade blivit värre. Gick till receptionen där dom ringde en doktor. En kvart senare på vårt hotell "Limanaki" (Jäkla barnfamiljs och gamlings-hotell) kom en läkare och tittade på mig. Jag fick recept på medicin som Rosanna gick och hämtade ut och jag kände direkt att den där medicinen inte skulle räcka. Till halsen fick jag endast något slags mentholspray, när jag själv kunde känna att det var halsfluss. Jag proppade iaf i mig lite medicin och gick och la mig. Bestämde mig för att åtminstone försöka följa med de andra ut och äta (Hela hänget bestående av Rosanna, Karolina, Malin, och som vi sa "Frida och hennes gäng" på sex personer) Men jag gav upp innan vi ens hade mött upp dem.
På natten blev det värre och jag mådde skit och spydde upp det lilla jag hade lyckats få i mig.
Det första jag gjorde på morgonen var att ringa till läkaren igen. De tyckte att jag skulle åka till sjukhuset, vilket jag gjorde. Där kollade en halt halvlynnig läkare på mig och hmm:ade efter att tillslut föreslå att jag skulle stanna på sjukhuset. Jag fick en säng, en rosa pyjamas (sooo my color:) och dropp. Dessutom fick jag svälja syrup, gurgla nåt brunt skit och antibiotika genom "dropp-hålet" samt febernedsättande, även det genom mitt dropphål. Slapp svälja tabletter. Frammåt kvällen hade febern inte gått ner trots två doser av febernedsättande så jag fick då en spruta i sidfläsket som skulle ta bort febern och dämpa halsontet. Efter 20 minuter kände jag mig nästan frisk, ready to party och hade världens aptit. Fick skitgod kvällsmat. Kyckling, potatis och sallad. Till efterätt var det "jelly" vilket jag knappt kunde titta på efter den där jellyshoten några kvällar innan.
Vid 20.00 kom Rosanna, Karolina och Malin och hälsade på. Det var roligt. Hade känt mig ruskigt ensam under dagen. Rosanna visade upp sin brutna tå (som hon bröt samma dag som jag blev inlagd) och den såg ju inte jättemysig ut. Blå och lila. Tydligen gör man inget åt brutna tår, utan de får läka i sin egen lilla takt.
På natten kunde jag inte sova alls. Hade visserligen ingen feber, men nog så ont i öronen och halsen. Tryckte på lilla ringklockan (vad ska man göra när inte mamma och pappa är där?) och jag fick någon väska kopplat till mitt dropp. Rätt som det var så sov jag. Blev väckt klockan 06.00 och mådde mycket bättre. Nu väntade jag bara på att en läkare skulle komma för att säga åt mig att jag fick åka hem (även om jag visste att risken för att jag skulle bli tvungen att stanna var stor, mycket pga öronen i kombination med trycket i flygplanet) Inte förrän 09.00 kom en läkare och jag visste varken ut eller in. Klockan 09.00 skulle bussen från hotellet gå till flygplatsen och på hotellet var Rosanna och visste inte vad som skulle hända. Hon hade iaf packat min väska och tagit med till flygplatsen. Jag fick nu göra röntgen, gapa, bli känd på och rätt som det var sa dem åt mig att ta på mig mina kläder och ta en taxi till flygplatsen. Jag var lite känslomässigt instabil i det läget faktiskt. Ville fan inte stanna där. Det hade kunnat ta upp till 5 dagar att ordna med nytt flyg.
På planet förstod jag dock vad läkaren menade med att han var rädd för att släppa upp mig i ett plan. Trodde vekligen att båda trumhinnorna skulle sprängas på nerlandningen. Gjorde så fruktanslöst ont! Är inte känslig mot sånt knastrande och lock för öronen annars men nu bannemej bölade jag. (Har fortfarande lite lock för öronen)
Det hände dock inget mer än att min hörsel var borta några timmar typ:)
Rosanna körde hem så gott hon kunde med sin brutna tå och shit vad skönt det var att komma hem!
Det första jag gjorde var att åka till akuten för att få dem att titta på mig. Visste inte vad det var för medicin som de cypriotiska läkarna skrivit recept på så jag ville faktiskt ha ett svenskt uttalande.
På akuten fick jag recept på antibiotika och jag fick göra odlingsprov för att de inte ville ha "sjukhussjukan" eftersom jag varit inlagd utomlands. Värst var när de stack upp tops långt "åttahelvete" upp i bägge näsborrar. Fyfan.
Så. Resan blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå - vilket äventyr! Försöker att se det positivt.
Det störiga är att det var de två sista dagarna som jag skulle festa järnet, sola det sista och bli riktigt jävla brun, och ta massvis med bilder. Det blev inte riktigt så. Nu vill jag typ "ha revansch" och åka på en ny resa i slutet av sommaren. Vi ska skriva ett klagobrev till fritidsresor och förhoppningsvis få ersättning för dålig kommunikation från deras sida och två förstörda semesterdagar.
Men på det hela taget är jag ändå nöjd. Jag älskar verkligen Ayia Napa och jag vill dit igen! De fem dagarna jag fick var de bästa någonsin. Antar att det var det "mellan raderna" i ovanstående text som gjorde det så bra. Svårt att förmedla precis allt. Men det var helt enkelt grejt.
Idag ska jag bara slappa och bli frisk.
Snart lägger jag upp bilder från vår tripp (Bland annat en där jag ligger i sjukhussängen iförd mig röda pyjamas och med en droppställning som säkert var gjord på 50-talet)
"When I say Ayia, you say Napa. Ayia! Napa!"
Den var jag ju också tvungen att vråla under min fyllekväll...
Pinsamt. 22 år. Skärp mig.
Kommentarer
Trackback
