Sagan om räkpåsen

I måndags var jag ganska berusad när jag kom hem klockan 01.30 på natten. Då hade syrran och några till haft fest i min lägenhet. Och det var helt okej, eftersom dem hade frågat innan. Men i alla fall. Då, när jag kom hem så luktade det räka i hela min lägenhet. Och jag tyckte lixom att "Hallå, ni kunde väl burit ut soporna, här luktar ju faktiskt räka!" För det luktade verkligen räka. Riktigt äcklig räkunkenblä-lukt. Ostadig och lat som jag var så knöt jag ihop räkpåsen och ställde den på balkongen.
Dagarna gick och sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Förrän igår. "Var fan gjorde jag av räkpåsen? Hm...var det inte så att jag gav den till någon som gick och slängde den i soprummet? Jo, så var det nog. Nej visst fan! Helvete! Den står ju på balkongen!" Ungefär så löd min inre konversation med mig själv. Det som slog mig var att det nu antagligen skulle lukta jävligt illa på min balkong, vilket det också gjorde. MEN - det värsta av allt. Räkpåsen hade förökat sig till typ trettio miljoner larver. Små rosa ringlande och slingrande saker. Det bokstavligt talat kryllade! Så jäääävla äckligt. Utan underdrift så kräktes jag nästan. Hela påshandtaget och allt var täckt av larver.
Vad gör man i en sådan situation? Jo! Man ringer mamma.
Jag förklarade för mamma att jag behövde hennes stöd för att något hemskt hade hänt. Mamma trodde att något allvarligt, fruktansvärt hade hänt och i viss mån hade hon ju rätt, men hon pustade ändå ut när jag berättade om larverna.
Sagt och gjort. Vi bestämde att vi skulle träffas idag för att undanröja larverna ur mitt liv. (Jag drömde by the way om larverna inatt) Så nu har mamma varit här och till och med hon tyckte att det var äckligt. Det var enligt henne citat "Det värsta jag har sett!"
När påsen var borta återstod ungefär en miljon larver på mitt balkonggolv. Radarflaskan blev nu vårt viktigaste vapen. Mamma sprutade nog en halv burk på de små liven och nu ser det ut som om de är döda allihopa, med undantag av någon liten rackare med kämparglöd.
Nu ska jag bara vänta på att det blir sol så att larverna torkar till små frasiga knoppar och därefter ska jag dammsuga upp dem. Jag är dock fortfarande orolig för att det ska komma larver på larverna. Larver som vill festa loss på de döda larverna, likt de gjorde med mina räkskal. Det är bara att hoppas på att larver inte är kannibaler.

Det kryper på hela min kropp.
Jag hatar larver.

Kommentarer
Postat av: Mimmi

Det var det jäädrigaste.. minns att du berättade för mig igår, men höll på att sätta ciggaretten i halsen.. Kraemt /Mims

2007-06-02 @ 17:44:31
URL: http://mimsmums.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0