Ett steg i rätt riktning

Den 25/6 tog Jack sitt första steg, men det känns som det kommer ta ett tag innan han börjar gå.
Idag 28/6 reste han sig upp utan att hålla i sig!

Jack 9 månader och en vecka (en graviditet gammal)

Idag har Jack visat upp sig på BVC för Barn- och fritidsprogrammet. Han var i sitt esse efter två timmars sömn och de verkade tycka att han var väldigt söt:-) Vilket han också är såklart! Jack har nu kunnat sitta i ett par månader och för någon vecka sedan lärde han sig att lampan sitter i taket. När man frågar "Jack, var är lampan?" så tittar han upp i taket:-) Han är så begåvad den pågen! En tand har han också fått på vänster sida i nederkäken. Den fick han för 2-3 veckor sedan. Himla gulligt när den skymtar fram:-)

I övrigt så är Jack väldigt lätt att ha att göra med. Han sover till nio på morgonen och ett tvåtimmarspass mitt på dagen så vi lider ingen sömnbrist här inte:-) Jack kan sitta på golvet och pilla med sina grejer timme ut och timme in. Ja, han reder sig själv:-) Jag tror att vi fått världens underbaraste barn!


Den 3 november 2011 sprack Jacks första tand igenom!

Måste ju skriva det någonstans så att jag minns:-)



Ungefär såhär glad var Jack den dagen tandjäveln ville upp. Bilden är dock tagen ett par veckor innan, i Hembygdsparken, då vi hade gung-premiär!:-)

Vår ängel

Jesusbarnet i krubban (eller Jack i barnvagnen...)

Superkillen Jack är snart tre månader gammal!

Detta inlägget skrev jag den 8/5, men det publicerades aldrig av någon anledning...

Nu är Jack 11 veckor och 3 dagar! Tiden går så himla fort. Samma tid som gravid kändes som 11 år ungefär. Jack är en underbar liten pojke, väldigt nyfiken på världen runt omkring. Han blir lätt uttråkat då han måste ha mycket variation i tillvaron. Åka vagn, ligga och titta i taket, sitta i sin gunga, sitta i soffan, bli runtburen i lägenheten osv. Han vill inte göra samma sak för länge för då blir han ilsk! Ett hett humör har han den lille rackaren.
Han ler jättemycket och jollrar. Svarsleenden har vi fått fr o m det att han var 6 veckor ungefär. Han börjar även bli mer stabil i nacken. Snart kan vi nog vända honom med ansiktet utåt i sjalen så att han får titta på omgivningen när vi är ute och går. Han älskar att sitta i sjalen!
I tre veckor nu har både jag och Victor varit hemma men imorgon börjar han i skolan igen. Ganske skönt att Victor varit hemma just nu för den lilla pojken har varit ganska krävande på sistone. Han sover inte så bra och han har varit väldigt gnällig. Tack och lov verkar det gå åt rätt håll nu. Idag har han till exempel varit en himla gosig och glad pojke!
Det är så underbart att vara mamma (i alla fall nästan alltid:-)). När jag inte är med Jack så saknar jag honom väldigt mycket även om det ibland är skönt med egentid. Det är konstigt att man kan sakna någon som är så liten och inte kan göra någonting själv, men så är det. Jag har blivit en mammatoffel som hellre är med min son än hittar på saker själv. Och tur är väl det!
Nu sitter Jack med sin pappa i soffan och tittar på hockey. Ibland utbyter de några ord, men mest koncentrerar dem sig på matchen.

Mor & Son


Bilden talar för sig själv


UTSÖVD

I natt fick jag sova 5 timmar i sträck (och ytterligare 2,5 timme efter det). Mycket tack vare att jag lyckades somna när lillbobben ammade. Vi har startat projekt "Öka mjölkproduktionen" så nu är det amning, amning, amning som gäller! Vi ska vara restriktiva med nappen så att han inte suger på den istället. Nappen är ju inte formad som jag heller och vi vill inte störa amningen för mycket genom att överanvända den.

Nu gnyr han så nu är det dags...

ÄNTLIGEN MAMMA! ÄNTLIGEN EN FAMILJ!:-)

Nu har det gått lite mer än en vecka och nu känner jag att jag har tid att sätta mig ner en stund och plita ner några rader om hur det går här hemma med vår älskade prins:-)

Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.

MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.

Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!

Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)

Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.


Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag


Stolt moster och morbror


Farfar "bankar ompan"


Det är inte mycket med de där anklarna:-)

RSS 2.0