Ett steg i rätt riktning

Den 25/6 tog Jack sitt första steg, men det känns som det kommer ta ett tag innan han börjar gå.
Idag 28/6 reste han sig upp utan att hålla i sig!

Jack 9 månader och en vecka (en graviditet gammal)

Idag har Jack visat upp sig på BVC för Barn- och fritidsprogrammet. Han var i sitt esse efter två timmars sömn och de verkade tycka att han var väldigt söt:-) Vilket han också är såklart! Jack har nu kunnat sitta i ett par månader och för någon vecka sedan lärde han sig att lampan sitter i taket. När man frågar "Jack, var är lampan?" så tittar han upp i taket:-) Han är så begåvad den pågen! En tand har han också fått på vänster sida i nederkäken. Den fick han för 2-3 veckor sedan. Himla gulligt när den skymtar fram:-)

I övrigt så är Jack väldigt lätt att ha att göra med. Han sover till nio på morgonen och ett tvåtimmarspass mitt på dagen så vi lider ingen sömnbrist här inte:-) Jack kan sitta på golvet och pilla med sina grejer timme ut och timme in. Ja, han reder sig själv:-) Jag tror att vi fått världens underbaraste barn!


Den 3 november 2011 sprack Jacks första tand igenom!

Måste ju skriva det någonstans så att jag minns:-)



Ungefär såhär glad var Jack den dagen tandjäveln ville upp. Bilden är dock tagen ett par veckor innan, i Hembygdsparken, då vi hade gung-premiär!:-)

Augustikväll

Jag borde verkligen skriva här oftare. Jag kommer ju glömma den här tiden när Jack är liten om jag inte skriver ner lite vad som händer. Ungen är helt jäkla underbar! Snart ett halvår gammal. Han har blivit mycket bättre på att ligga på mage. Han blir inte tokig efter 30 sekunder utan snarare efter 5-10 minuter, det går framåt!:-) Idag har vi varit på hantverksdag i Hembygdsparken. Jack var på ett strålande humör hela tiden och så även hans föräldrar som investerade (nåväl...köpte) två jättefina ljusstakar som en söt tant hade gjort. Vi köpte även en tvål. Kul att handla lite onödigt ibland för det gör vi bannemej aldrig. De där ljusstakarna kommer vi dock ha länge!

Nu är det en vecka kvar tills lill-pojken döps. Det ska bli så mysigt! Vi har valt jättefin musik och jag ska smycka kyrkan med blommor. Hade inte tänkt på det om inte mamma hade sagt det. Det gör ju väldigt mycket med lite blomster vid bänkarna och framme vid dopfunten. Jag har dessutom hittat en fin kjol som jag ska ha på mig. Lite roligare än att ta något som hängt i garderoben i evigheter. Annars är inte klädshopping något jag är vidare bra på nu för tiden.

I förrgår var vi och såg The Ark (och Håkan Hellström) på Sofiero, utan Jack. Det var livat! Den där festgenen har varit väl gömd, men inte glömd, visade det sig. Victor är dock fortfarande bättre än jag på det där. Han blir liksom helt euforisk av det där vinet:)

Nu kommer snart Victor hem med en hyrd film och lite lösgodis. Har inte ätit godis på 2 veckor (vilket är låååång tid för mig) så nu när det ändå är lördag och allt och sommar och allt och alla andra bra anledningar man kan komma på, så blir det några bitar:) Vi kommer nog dock bli avbrutna av Jack som kommer att vilja ha mat. Förmodligen ger vi honom lite gröt i sömnen, då han inte hann med kvällsgröten idag innan han somnade.

Tror nog att Jack snart börjar fatta det här med att sitta. Just nu är det fällkniven som gäller, men fattar han bara att man måste sträcka på ryggen så kan det nog gå bra.

Imorgon ska vi sova i skift har vi sagt för att ikväll unna oss en lite senare sänggång. Jag tar natten (pojken tror ju fortfarande att man ska äta då) och sedan tar Victor morgonen. Jag sover tills jag är utvilad och då jag går upp så går Victor och lägger sig:)


Jakten på dopdikt

Dina barn tillhör dig inte
av Khalil Gibran

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.

 

Tycker mycket om denna dikten, som egentligen är en text ur en bok som heter Profeten, om jag inte missminner mig.

Kommer dock inte att ha med den på dopet.


Vår ängel

Jesusbarnet i krubban (eller Jack i barnvagnen...)

BVC, YSTAD OCH DOP

Det var längesen jag skrev här nu och egentligen har jag ju aldrig haft mer att skriva om än nu!
Idag har jag och Jack varit på BVC. Han är nu 4½ månad gammal, äter gröt till frukost och kvällsmat, väger 7900gram, är ca 66 cm lång och har ett huvudomfång på 44,5cm (bighead!).
Fick ett samtal av BVC-sköterskan vid 10.50 och jag förstod direkt bara jag såg numret, saaaatan, det var ju BVC-besök idag 10.30! Kollade upp tiden och allt igår, men hjärnan är liksom inte satt på fullkapacitet nuförtiden.

Igår var jag, mamma och Frida i Ystad. Ja, och Jack förstås! Det var himla mysigt. Mysiga gränder och trevliga butiker. Jag köpte en solhatt i en hatt-affär. Sådana finns det inte många nuförtiden. Hatt-affärer alltså.
Jack var så himla duktig och var inte alls mycket ledsen förutom lite på hemvägen. Men allvarligt talat var man ju själv lite less då på det obekväma tåget. Vi såg en kändis också! Jo jo, Armand Kranc var på MAX i Ystad med sina barn. Och där avslöjade jag att så var även vi:-) Dock drack jag bara en Ramlösa. Nuförtiden får man ju gå till ställen där man vet att det finns bra skötbord och sånt.
Vi åt en underbar lunch på en liten restaurang om hette "Stig in". Helt otroligt god hemmagjord pasta. Nästan så man blev sugen på att försöka göra sådan själv någon gång i framtiden.

För övrigt är livet väldigt härligt. Jack är en underbar liten glad pojke! Vi har en mysig vardag jag och Jack. I förrgår låg vi på gräsplätte utanför lägenheten och mös. Jack låg på filten och sprattlade (och sedan i vagnen och sov) och jag låg i solen och lyssnade på P1 och Mark Levengoods sommarprat. Han är för härlig! Ni MÅSTE lyssna:-)

Den 13 augusti ska vi ha dop för Jack. Ska bli så mysigt! Många har frågat efter vad han önskar sig så jag kör en favorit i repris inför min 25:e födelsedag. Här kommer önskelistan:

Flagga med Jacks namn på till kommande födelsedagar

Sulkyvagn

Vas att ha blommor i på kommande födelsedagar

Tavla

Resesäng

Familjefotografering

Träleksaker (och andra leksaker)

Cykelhjälm

Graverad tårtspade (eller ograverad) till kommande födelsedagar

Sängmobil att fästa i spjälsidan

Kläder i storlek 74/80

Haklapp

Böcker

Astrid Lindgren CD och DVD att samla på

Presentkort på Babyland

Presentkort på Nelly.com (eller bebiskläder från Nelly.com)

Mixer eller matberedare så att grabben kan få lite vettig mat

 

 

Om det går att få tag på så önskar vi gärna begagnade saker.

Återkommer o jag kommer på något mer!

Nu ska jag nog vila lite innan Jack vaknar. Det är så varm idag så jag orkar inte göra något av det jag egentligen borde göra. Men det ska bli sämre och svalare väder imorgon säger dem så jag får ta tag i sådana göromål då. NU vaknade han...Varför är bebisar nästan alltid arga när dem vaknar?

Superkillen Jack är snart tre månader gammal!

Detta inlägget skrev jag den 8/5, men det publicerades aldrig av någon anledning...

Nu är Jack 11 veckor och 3 dagar! Tiden går så himla fort. Samma tid som gravid kändes som 11 år ungefär. Jack är en underbar liten pojke, väldigt nyfiken på världen runt omkring. Han blir lätt uttråkat då han måste ha mycket variation i tillvaron. Åka vagn, ligga och titta i taket, sitta i sin gunga, sitta i soffan, bli runtburen i lägenheten osv. Han vill inte göra samma sak för länge för då blir han ilsk! Ett hett humör har han den lille rackaren.
Han ler jättemycket och jollrar. Svarsleenden har vi fått fr o m det att han var 6 veckor ungefär. Han börjar även bli mer stabil i nacken. Snart kan vi nog vända honom med ansiktet utåt i sjalen så att han får titta på omgivningen när vi är ute och går. Han älskar att sitta i sjalen!
I tre veckor nu har både jag och Victor varit hemma men imorgon börjar han i skolan igen. Ganske skönt att Victor varit hemma just nu för den lilla pojken har varit ganska krävande på sistone. Han sover inte så bra och han har varit väldigt gnällig. Tack och lov verkar det gå åt rätt håll nu. Idag har han till exempel varit en himla gosig och glad pojke!
Det är så underbart att vara mamma (i alla fall nästan alltid:-)). När jag inte är med Jack så saknar jag honom väldigt mycket även om det ibland är skönt med egentid. Det är konstigt att man kan sakna någon som är så liten och inte kan göra någonting själv, men så är det. Jag har blivit en mammatoffel som hellre är med min son än hittar på saker själv. Och tur är väl det!
Nu sitter Jack med sin pappa i soffan och tittar på hockey. Ibland utbyter de några ord, men mest koncentrerar dem sig på matchen.

Effektiv bantningskur

- 10kg på två veckor! 7kg lättare ett par tre dagar efter förlossningen och nu alltså 3kg till. 2,5 kilo så är jag tillbaka på start. Det känns så skönt att sakta men säkert få tillbaka sin gamla kropp! Jag har saknat dig kroppen;)

Mor & Son


Bilden talar för sig själv


UTSÖVD

I natt fick jag sova 5 timmar i sträck (och ytterligare 2,5 timme efter det). Mycket tack vare att jag lyckades somna när lillbobben ammade. Vi har startat projekt "Öka mjölkproduktionen" så nu är det amning, amning, amning som gäller! Vi ska vara restriktiva med nappen så att han inte suger på den istället. Nappen är ju inte formad som jag heller och vi vill inte störa amningen för mycket genom att överanvända den.

Nu gnyr han så nu är det dags...

ÄNTLIGEN MAMMA! ÄNTLIGEN EN FAMILJ!:-)

Nu har det gått lite mer än en vecka och nu känner jag att jag har tid att sätta mig ner en stund och plita ner några rader om hur det går här hemma med vår älskade prins:-)

Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.

MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.

Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!

Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)

Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.


Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag


Stolt moster och morbror


Farfar "bankar ompan"


Det är inte mycket med de där anklarna:-)

Uppdatering vecka 39+3

Idag har jag och Victor varit på det sista BM-besöket (hoppas jag!) Nästa besök är inplanerat den 22:e februari, alltså 4 dagar efter beräknad nedkomst.
Det hände inget speciellt hos barnmorskan. Jag hade bra blodtryck, har gått upp lite till, hjärtat pickade på bra och han ligger med huvudet neråt (efter vissa tveksamheter då hon fick kalla in en till BM för att känna på magen)
Något "nytt" i graviditeten är att jag drabbats av "karpaltunnelsymdrom", som gör mina fingrar helt stela. Detta märker jag dock bara på natten och morgonen och sen går det över under dagen. Inget jag "lider" av, det är bara lite märkligt och obehagligt. Fingrarna vill liksom bara stå rakt upp och inte alls böja sig. Har jag sovit med knuten hand kan jag däremot inte öppna den.

Jag är jättetrött på att vara gravid nu och vill inget hellre än att något ska hända. Det känns så surrealistiskt alltihop. Det jag väntar på är liksom inte bussen direkt. Det är en märklig väntan. Om några timmar, ett dygn eller några dagar kan jag befinna mig i ett förlossningsrum på sjukhuset och det kan jag verkligen inte fatta.

Snart mamma?

Idag har vi varit på sista föräldragruppen, trevligt som vanligt!
Blev lite pinsamt när jag och Victor kom på att vi glömt att bekräfta honom som fader (något man ska göra ett par månader innan helst...) Jag frågade lite försynt hur snabbt det brukar gå att få tid för detta och barnmorskan frågade "Ja, det vet jag inte riktigt, men du har passerat vecka 30 va?" Blev lite rödlätt och kinderna när jag sa att jag imorgon går in i vecka 40. Liiiite sent påkommet att det kan vara bra att pappan är fastställd:-)

Men men!

Efter föräldrautbildningen åkte jag och Victor till Lund. Han skulle hämta en skiva med ett program som han behöver installera på datorn och så passade vi på att gå en runda på Nova Lund.
Det är faktiskt inte så kul att gå i affärer i detta tillståndet. Jag har liksom inget där att göra. Mammakläder känns lite onödigt att köpa nu och något annat kan jag ju inte ha. Gick och trånade lite inne på Top Shop och drömde mig bort. Gud vad mycket fint jag ska köpa sen i sommar. Våren kommer nog bli ganska oinspirerad klädmässigt eftersom jag ska amma och återgå till min normala vikt. Det är kanske inget som sker på en vecka precis.

När det gäller stundande förlossning så har jag nog inte riktigt fattat att det kan hända när som helst. Det känns för overkligt. Och jag är inte rädd hur mycket skräckhistorier jag än hör och läser. Eftersom jag aldrig har varit med om det så kan jag inte föreställa mig det. En sådan smärta går nog inte att beskriva för någon som inte varit där. Jag menar hur gör man då? "Tänk dig att någon sticker 30 knivar i dig - så ont gör det!" Det kanske hade varit en bra beskrivning om man någon gång blivit utsatt för 30 knivhugg. Och det här med "Tänk dig mensvärk fast 10 ggr värre" är inte heller en så bra beskrivning. Mensvärk har jag ju haft, men inte så mycket som x10, vilket gör att jag inte kan föreställa mig det heller. Jag kommer förmodligen få en chock av smärtan.
Well well, den dagen den sorgen (följt på den glädjen då vi får se vårt lilla barn!)

Ikväll ska vi till Victors föräldrar och äta parmaskinka och mozarella. Parmaskinka får jag ju inte äta (säger någon) men det tror jag som sagt inte på. Jag har ätit vad jag vill genom hela graviditeten och lilleman i magen verkar hur pigg som helst.



Om

Min profilbild

Labox

RSS 2.0