Labox

Min puderborste är gjord av riktigt hår så jag tänkte watta F och tvättade den med schampo och fönade den.

Att en kille som jag hånglat med inte frågar efter mitt telefonnummer kan göra hela min dag (läs natt)
Hur trevliga dem än är så trivs jag så inihelvetes bra i min ekande ensamhet här på tegelmästaregatan:)

Dagens ord: Travesti - något allvarligt som blir komiskt
Lärt mig utav min perversa kamrat Mr M

Ikväll är det party

Midsommarafton var helt underbar! Faktiskt den bästa midsommaren hittills skulle jag tro:) Det regnade inte en droppe i Danmark ska ni veta!:) Solsken!
Vi var i Prästö på dagen, shoppade och åt, sedan plockade vi massvis med blommor och klädde pelaren på verandan där vi satt och åt. Vi åt, sjöng, tjoade och tjimmade och vid midnatt gick vi ner till bryggan och badade! Det var helt underbart:) Efter det fortsatte festen och vi dansade till klockan 04.00 på morgonen. Det är drag i den här familjen.
Idag har jag mått som jag förtjänat och jag är öm lite här och var på kroppen. Jag och Karolina kom på den brillianta (och ofta utövade) sysslan att hoppa i buskar. Fy fan vad ont det gjorde. Återigen en väldigt dum idé. Har ett sår på sidan av magen, lite rivmärken och blåmärken på både ben och armar. Jag antar att jag var full.

Ikväll blir det fest på idrottsplatsen i Strövelstorp:)

Idag var min första jobbedag. Gick bredvid med Marie som visade mig ställena jag ska städa på under fyra veckors tid. Det gick mycket bra. Har varit på ställena innan men det är ju aldrig fel att friska upp minnet.
Måste säga att det känns mycket bra att få vara städtant i sommar. Speciellt på ett utav ställena. En har jag redan flirtat ganska flitigt med och med några mest lite skojigt snack. Det kommer att bli kul. Bara karlar som arbetar där. Jag blev väldigt förvånad över hur oblyg och frammåt jag var. Tänk att när jag gick runt och städade på olika ställen för en sådär tre år sedan vågade jag knappt säga "ursäkta" när jag kom där med moppen i högsta hugg. Någonting har hänt utan att jag har märkt det. Fantastiskt!:) En liten kick för självförtroendet. Jag skulle till och med kunna börja "smalltalka" med receptionisten om midsommarvädret. Det ska jag göra på tisdag. "Ja, gud vilket väder det var på midsommar. Ja, det är ju inte klokt! Att det alltid ska regna! Ja man begriper det inte..."
Jag längtar faktiskt tills nästa vecka.

Ikväll åker jag, Nosse, Karolina, Malin och Erika till Danmark för midsommarfirande. Där väntar Mami och Papi och brödrarna och deras familjer. Ett par danska vänner ska också vara med och fira. 17 pers. Jag tror att det blir hur mysigt som helst!

Shittasså vad jag längtar tillbaka till Cyprus. Sista minuten någon?



En bra snapsvisa:

Titel: Intellektuell Visa
Melodi: Räven raskar över isen

Räven raska röva riset.
Riset raska renar räven.
å röva ris, å röva rös.
å riva räven i röven.

Finne finna femton flaskor
Flickan finna finnen fyller
å finnen fes, å flickan fås.
å riva flickan å flaskan

Lisa längtar leva loppan.
Ludvig längtar Lisa lära.
å Lisa låg och läxan lär.
å leva loppan i ladan

Vilken vecka! Vilken rolig och konstig vecka!
(För att inte helt framstå som värsta slampan slash värsta pryda lilla flickan kommer jag att utelämna detaljer som har med eventuell kontakt med motsatta könet att göra) ... så det så:)

I måndags begav jag och syrran oss mot Köpenhamn för att ta flyget till Ayia Napa. Allting gick som på räls och vid tvåtiden på dagen befann vi oss på stranden i Cypern. Overkligt! Det var så härligt att äntligen vara där.
Vår lägenhet var perfekt och jättemysig och balkongen enorm med två solstolar, parasoll och matplats.
Vid femtiden anlände Karolina och Malin och vi bestämde oss för att efter en stunds solande gå upp och göra vid oss för att sedan komma till deras hotell och äta middag i deras lägenhet. Väl där fick vi snabbt sällskap av två grabbs från Halmstad som vi hängde med under kvällen.
Väl ute var det helt galet...vilken sagovärld...barer, barer, barer. Som varenda skandinav begav vi oss efter en drink till Grabbarna Grus. (Där vi sedan spenderade varenda kväll)

Tisdag. Nissi Beach. Här hänger alla ungdomar. Musik och beachbarer och vacker utsikt...mumsi:)
Denna kvällen (för det handlade mest om kvällar och nätter:) så åt vi middag hos min och syrran. Tacos fick vi ihop så gott vi kunde med de resurser vi hade. Gott som bara den.
Efter lite vin begav vi oss ut och gjorde vårt första stopp på "Ambassaden" som kom att bli vår favoritbar. Vi fick där varsin gratis drink som vi smuttade på för att sedan bege oss till nästa ställe, där vi tog varsin jellyshot....och en och annan drink.
Grabbarna grus var målet och när det stängde gick vi till den skandinaviska klubben "Blue Moon Bar"...men dit gick vi inte igen. Vi hade möjligen otur, men musiken de spelade var kass. Dessutom var jag och Karolina lite nyktra denna kvällen så våra planer på hångel uteblev då vi helt enkelt inte ansåg att någon var tillräckligt snygg. Damn!
Det var också denna kvällen jag blev totalt förälskad i en mus. När jag och Karolina skulle gå hem så sprang den där över gatan och var så söt. Jag var fast besluten att fånga den och sprang efter den i några minuter (måste sett helt hysterisk ut för musen var snabb och jag var nog inte så nykter som jag inbillat mig) när den till sist hittade ett hål att krypa in i. Jag kommer aldrig att glömma den musen.

Onsdag. Jag minns fan inte vad vi gjorde på dagen. Antingen var vi på Nissi eller vid poolen.
På kvällen dock så satt vi återigen på Melpo (K och M:s) hotell och hinkade för att sedan bege oss till Ambassaden. Det var också denna dagen (tror jag) som vi kom på hur vi på bästa sätt skulle få gratis drinkar. Vi gick helt enkelt till barer som såg lite öde ut där dem var desperata efter att få stället att se befolkat ut att man helt enkelt bjöds på allt bara man stannade där ett tag. Toppen! Denna kvällen blev jag ganska full. Grabbarna grus var dock OVANLIGT trevligt:)

Torsdag. Nissibeach på dagen. (tror jag, eller vid poolen) Spana spana spana, sola sola sola, bada bada bada. Ungefär i den ordningen faktiskt.
Så...på kvällen...(för det är trots allt då det händer) så bestämde vi oss för att inte förfesta alls i lägenheten utan bara köpa drinkar ute. En lugn kväll kan man ju då tänka, men icke. Herregud! Gratis drinkar, billiga drinkar, shots i överflöd. Köp en drink get two shots for free...and so on. Kvällen då Bobbo totally lost it!:)
Jag och Malin bestämde oss för att prova något som hette "oxygen"...man andades genom en slang i fem minuter och sen skulle man bli glad och lugn som en filbunke. Tror det fungerade på Malin som inte redan var aspackad. Jag visste inte om det var oxygenet eller alkoholen som snurrade. Nåväl. Trots att jag var full like a kastrull så skulle vi ju såklart gå till "våra" öde barer för mer gratis drinkar. De andra var inte så sugna så jag drack deras också.
På Grabbarna Grus är det ganska dimmigt faktiskt. Jag försöker mig flera gånger på att dansa på en liten upphöjd avsats, men ramlar konstant ner. Konstigt tänker jag för mig själv. Jag börjar dock ana oråd när jag till min förvåning märker att jag ju för helvete inte kan gå rakt hur mycket jag än anstränger mig. Jag och Malin gå ut ett slag för frisk luft då jag får den geniala idén eller snarare instinkten eller rent av uppenbarelsen av att jag verkligen måste spy. Sagt och gjort. Jag ramlar in i något som jag tror är en liten gränd och lutar mig över ett räcke för att spy. Fem gånger spydde jag. Magen helt tom. Jag har alltid föraktat folk som spyr på sig själva men på något sätt hade jag min hand mitt i spystråket. Mysigt. När jag är färdigspydd tar jag upp ett kvitto, torkar mig, slänger kvittot och säger belåtet "sådärja!" Då kommer det plötsligt en tjej och frågar om det hänt något "Näääjjjeee" säger jag och skakar onödigt mycket på huvudet. "Du får inte vara här, här får bara personalen vara!!" Det visade sig att jag hade spytt i Grabbarna Grus personalavdelning där man förvarar all sprit.
På vägen hem skulle jag tvunget ha en majskolv. (Tänk full människa äta majskolv för precis så såg det ut) Jag åt med hela huvudet. Tappade majskolven på marken, tog upp den, synade den och fortsatte glatt att äta.
Sen var mitt stora problem att hitta en servett. Till slut gick jag in på en öppen takeaway-restaurang och irrade runt med huvudet som en höna "Napkin, napkin, napkin!" Enligt sig själv höll Rosanna citat "På att dö av skratt".
In på hotellet - däcka.

Nästa dag kände jag mig förvånansvärt pigg och vi begav oss till Nissi. Frammåt kvällen blev jag dock lite "down" och höll nästan på att svimma på stranden. Kände mig konstig och halvsjuk. Efter en timmes vila under parasollet blev det lite bättre. På kvällen bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och nekade till alla "extra and free shots" Hade ändå roligt på Grabbarna Grus och kände att en lite mer nykter kväll var vad jag behövde:)

På lördagen. Helvetet började. Vaknade upp och hade skitont i halsen och öronen. "Det går över" tänkte jag, eftersom jag ibland har ont i halsen på morgonen. Jag och Rosanna gick till Melpo för en dag vid poolen. Efter några timmar mådde jag inte alls bra. Kände mig febrig, svag och halsontet och öronontet hade blivit värre. Gick till receptionen där dom ringde en doktor. En kvart senare på vårt hotell "Limanaki" (Jäkla barnfamiljs och gamlings-hotell) kom en läkare och tittade på mig. Jag fick recept på medicin som Rosanna gick och hämtade ut och jag kände direkt att den där medicinen inte skulle räcka. Till halsen fick jag endast något slags mentholspray, när jag själv kunde känna att det var halsfluss. Jag proppade iaf i mig lite medicin och gick och la mig. Bestämde mig för att åtminstone försöka följa med de andra ut och äta (Hela hänget bestående av Rosanna, Karolina, Malin, och som vi sa "Frida och hennes gäng" på sex personer) Men jag gav upp innan vi ens hade mött upp dem.
På natten blev det värre och jag mådde skit och spydde upp det lilla jag hade lyckats få i mig.
Det första jag gjorde på morgonen var att ringa till läkaren igen. De tyckte att jag skulle åka till sjukhuset, vilket jag gjorde. Där kollade en halt halvlynnig läkare på mig och hmm:ade efter att tillslut föreslå att jag skulle stanna på sjukhuset. Jag fick en säng, en rosa pyjamas (sooo my color:) och dropp. Dessutom fick jag svälja syrup, gurgla nåt brunt skit och antibiotika genom "dropp-hålet" samt febernedsättande, även det genom mitt dropphål. Slapp svälja tabletter. Frammåt kvällen hade febern inte gått ner trots två doser av febernedsättande så jag fick då en spruta i sidfläsket som skulle ta bort febern och dämpa halsontet. Efter 20 minuter kände jag mig nästan frisk, ready to party och hade världens aptit. Fick skitgod kvällsmat. Kyckling, potatis och sallad. Till efterätt var det "jelly" vilket jag knappt kunde titta på efter den där jellyshoten några kvällar innan.
Vid 20.00 kom Rosanna, Karolina och Malin och hälsade på. Det var roligt. Hade känt mig ruskigt ensam under dagen. Rosanna visade upp sin brutna tå (som hon bröt samma dag som jag blev inlagd) och den såg ju inte jättemysig ut. Blå och lila. Tydligen gör man inget åt brutna tår, utan de får läka i sin egen lilla takt.
På natten kunde jag inte sova alls. Hade visserligen ingen feber, men nog så ont i öronen och halsen. Tryckte på lilla ringklockan (vad ska man göra när inte mamma och pappa är där?) och jag fick någon väska kopplat till mitt dropp. Rätt som det var så sov jag.  Blev väckt klockan 06.00 och mådde mycket bättre. Nu väntade jag bara på att en läkare skulle komma för att säga åt mig att jag fick åka hem (även om jag visste att risken för att jag skulle bli tvungen att stanna var stor, mycket pga öronen i kombination med trycket i flygplanet) Inte förrän 09.00 kom en läkare och jag visste varken ut eller in. Klockan 09.00 skulle bussen från hotellet gå till flygplatsen och på hotellet var Rosanna och visste inte vad som skulle hända. Hon hade iaf packat min väska och tagit med till flygplatsen. Jag fick nu göra röntgen, gapa, bli känd på och rätt som det var sa dem åt mig att ta på mig mina kläder och ta en taxi till flygplatsen. Jag var lite känslomässigt instabil i det läget faktiskt. Ville fan inte stanna där. Det hade kunnat ta upp till 5 dagar att ordna med nytt flyg.
På planet förstod jag dock vad läkaren menade med att han var rädd för att släppa upp mig i ett plan. Trodde vekligen att båda trumhinnorna skulle sprängas på nerlandningen. Gjorde så fruktanslöst ont! Är inte känslig mot sånt knastrande och lock för öronen annars men nu bannemej bölade jag. (Har fortfarande lite lock för öronen)
Det hände dock inget mer än att min hörsel var borta några timmar typ:)
Rosanna körde hem så gott hon kunde med sin brutna tå och shit vad skönt det var att komma hem!

Det första jag gjorde var att åka till akuten för att få dem att titta på mig. Visste inte vad det var för medicin som de cypriotiska läkarna skrivit recept på så jag ville faktiskt ha ett svenskt uttalande.
På akuten fick jag recept på antibiotika och jag fick göra odlingsprov för att de inte ville ha "sjukhussjukan" eftersom jag varit inlagd utomlands. Värst var när de stack upp tops långt "åttahelvete" upp i bägge näsborrar. Fyfan.

Så. Resan blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå - vilket äventyr! Försöker att se det positivt.
Det störiga är att det var de två sista dagarna som jag skulle festa järnet, sola det sista och bli riktigt jävla brun, och ta massvis med bilder. Det blev inte riktigt så. Nu vill jag typ "ha revansch" och åka på en ny resa i slutet av sommaren. Vi ska skriva ett klagobrev till fritidsresor och förhoppningsvis få ersättning för dålig kommunikation från deras sida och två förstörda semesterdagar.

Men på det hela taget är jag ändå nöjd. Jag älskar verkligen Ayia Napa och jag vill dit igen! De fem dagarna jag fick var de bästa någonsin. Antar att det var det "mellan raderna" i ovanstående text som gjorde det så bra. Svårt att förmedla precis allt. Men det var helt enkelt grejt.

Idag ska jag bara slappa och bli frisk.
Snart lägger jag upp bilder från vår tripp (Bland annat en där jag ligger i sjukhussängen iförd mig röda pyjamas och med en droppställning som säkert var gjord på 50-talet)

"When I say Ayia, you say Napa. Ayia! Napa!"
Den var jag ju också tvungen att vråla under min fyllekväll...
Pinsamt. 22 år. Skärp mig.

Precis hemkommen från Malmö Hogskola. Var inte alls som jag hade tänkt att det skulle bli. Hade fått för mig att man skulle bli intervjuad men istället hamnade jag i ett klassrum med 20 personer. Det var alltså mer som ett "möte". Man fick höra lite om hur dem arbetade på skolan och yada yada yada. 40 personer gick vidare till detta "möte" med hjälp av sina arbetsprover och det störiga är att hade jag sökt för ett år sedan så hade jag haft 50% chans att komma in, eftersom hälften av dessa då hade blivit antagna. Nu har dem dock ändrat systemet för intagningen och endast 20% istället för 100% kommer in på skolan med hjälp av sitt arbetsprov. Jag ber till gud att jag kommer in med hjälp av mitt betyg som 40% kommer in med. Hoppas, hoppas. Utbildningen är verkligen precis vad jag längtat efter! Den är skräddarsydd för mig för tusan. Men men, vi får la se.
I alla fall så idag, på "mötet" så fick man ändå en liten chans att visa lite av vem man är. Alla fick hålla upp sitt arbetsprov och berätta hur man hade tänkt och vem man är och vad man gjort tidigare och så vidare. Det var nästan bara jag som berättade om varför jag vill gå på skolan och vad mitt mål är. Hoppas på pluspoäng i och med det.
Aja.
Nu är det i vilket fall som helst över.
I mitten av juli kommer beskedet.

Kan inte larverna dö snart? Seeega jävlar.

Fan. Nu är jag lite deppig alltså. Jag har ekonomiska problem. Jag är pank. Har räknat ut att jag gör av med mycket mer pengar än jag "får in" så att säga, vilket är lätt gjort då man har en inkomst som knappt räcker till bara hyran. Usch. Jag är helt depressed. Vill inte leva på mamma och pappa...hatar att be dem om pengar. Gör det också väldigt sällan. Typ aldrig om det inte är kris. Nu är det kris.
Fan. Det är så man känner för att bli spelmissbrukare. Kanske kunde man vinna jackpot?
Det ser nu ut som att jag måste sluta att gå ut på helgerna och typ sluta äta. I alla fall absolut inte äta ute (vilket jag fan redan nu är snål med)
Makaroner next.
Jag är fan ledsen nu alltså.
Ska tigga jobb i veckan...hoppas att det är någon som behöver hjälp på kontoret.
I sommar blir det till att städa, städa, städa.
Och så intervju på måndag. Usch. Jag känner mig inte bra just nu alltså.
Nervös och deppig.
Kay Pollak!
Kay Pollak!
Kay Pollak!

I måndags var jag ganska berusad när jag kom hem klockan 01.30 på natten. Då hade syrran och några till haft fest i min lägenhet. Och det var helt okej, eftersom dem hade frågat innan. Men i alla fall. Då, när jag kom hem så luktade det räka i hela min lägenhet. Och jag tyckte lixom att "Hallå, ni kunde väl burit ut soporna, här luktar ju faktiskt räka!" För det luktade verkligen räka. Riktigt äcklig räkunkenblä-lukt. Ostadig och lat som jag var så knöt jag ihop räkpåsen och ställde den på balkongen.
Dagarna gick och sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Förrän igår. "Var fan gjorde jag av räkpåsen? Hm...var det inte så att jag gav den till någon som gick och slängde den i soprummet? Jo, så var det nog. Nej visst fan! Helvete! Den står ju på balkongen!" Ungefär så löd min inre konversation med mig själv. Det som slog mig var att det nu antagligen skulle lukta jävligt illa på min balkong, vilket det också gjorde. MEN - det värsta av allt. Räkpåsen hade förökat sig till typ trettio miljoner larver. Små rosa ringlande och slingrande saker. Det bokstavligt talat kryllade! Så jäääävla äckligt. Utan underdrift så kräktes jag nästan. Hela påshandtaget och allt var täckt av larver.
Vad gör man i en sådan situation? Jo! Man ringer mamma.
Jag förklarade för mamma att jag behövde hennes stöd för att något hemskt hade hänt. Mamma trodde att något allvarligt, fruktansvärt hade hänt och i viss mån hade hon ju rätt, men hon pustade ändå ut när jag berättade om larverna.
Sagt och gjort. Vi bestämde att vi skulle träffas idag för att undanröja larverna ur mitt liv. (Jag drömde by the way om larverna inatt) Så nu har mamma varit här och till och med hon tyckte att det var äckligt. Det var enligt henne citat "Det värsta jag har sett!"
När påsen var borta återstod ungefär en miljon larver på mitt balkonggolv. Radarflaskan blev nu vårt viktigaste vapen. Mamma sprutade nog en halv burk på de små liven och nu ser det ut som om de är döda allihopa, med undantag av någon liten rackare med kämparglöd.
Nu ska jag bara vänta på att det blir sol så att larverna torkar till små frasiga knoppar och därefter ska jag dammsuga upp dem. Jag är dock fortfarande orolig för att det ska komma larver på larverna. Larver som vill festa loss på de döda larverna, likt de gjorde med mina räkskal. Det är bara att hoppas på att larver inte är kannibaler.

Det kryper på hela min kropp.
Jag hatar larver.