UTSÖVD
I natt fick jag sova 5 timmar i sträck (och ytterligare 2,5 timme efter det). Mycket tack vare att jag lyckades somna när lillbobben ammade. Vi har startat projekt "Öka mjölkproduktionen" så nu är det amning, amning, amning som gäller! Vi ska vara restriktiva med nappen så att han inte suger på den istället. Nappen är ju inte formad som jag heller och vi vill inte störa amningen för mycket genom att överanvända den.
Nu gnyr han så nu är det dags...
Nu gnyr han så nu är det dags...
ÄNTLIGEN MAMMA! ÄNTLIGEN EN FAMILJ!:-)
Nu har det gått lite mer än en vecka och nu känner jag att jag har tid att sätta mig ner en stund och plita ner några rader om hur det går här hemma med vår älskade prins:-)
Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.
MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.
Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!
Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)
Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.
Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag
Stolt moster och morbror
Farfar "bankar ompan"
Det är inte mycket med de där anklarna:-)
Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.
MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.
Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!
Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)
Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.
Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag
Stolt moster och morbror
Farfar "bankar ompan"
Det är inte mycket med de där anklarna:-)
Uppdatering vecka 39+3
Idag har jag och Victor varit på det sista BM-besöket (hoppas jag!) Nästa besök är inplanerat den 22:e februari, alltså 4 dagar efter beräknad nedkomst.
Det hände inget speciellt hos barnmorskan. Jag hade bra blodtryck, har gått upp lite till, hjärtat pickade på bra och han ligger med huvudet neråt (efter vissa tveksamheter då hon fick kalla in en till BM för att känna på magen)
Något "nytt" i graviditeten är att jag drabbats av "karpaltunnelsymdrom", som gör mina fingrar helt stela. Detta märker jag dock bara på natten och morgonen och sen går det över under dagen. Inget jag "lider" av, det är bara lite märkligt och obehagligt. Fingrarna vill liksom bara stå rakt upp och inte alls böja sig. Har jag sovit med knuten hand kan jag däremot inte öppna den.
Jag är jättetrött på att vara gravid nu och vill inget hellre än att något ska hända. Det känns så surrealistiskt alltihop. Det jag väntar på är liksom inte bussen direkt. Det är en märklig väntan. Om några timmar, ett dygn eller några dagar kan jag befinna mig i ett förlossningsrum på sjukhuset och det kan jag verkligen inte fatta.
Det hände inget speciellt hos barnmorskan. Jag hade bra blodtryck, har gått upp lite till, hjärtat pickade på bra och han ligger med huvudet neråt (efter vissa tveksamheter då hon fick kalla in en till BM för att känna på magen)
Något "nytt" i graviditeten är att jag drabbats av "karpaltunnelsymdrom", som gör mina fingrar helt stela. Detta märker jag dock bara på natten och morgonen och sen går det över under dagen. Inget jag "lider" av, det är bara lite märkligt och obehagligt. Fingrarna vill liksom bara stå rakt upp och inte alls böja sig. Har jag sovit med knuten hand kan jag däremot inte öppna den.
Jag är jättetrött på att vara gravid nu och vill inget hellre än att något ska hända. Det känns så surrealistiskt alltihop. Det jag väntar på är liksom inte bussen direkt. Det är en märklig väntan. Om några timmar, ett dygn eller några dagar kan jag befinna mig i ett förlossningsrum på sjukhuset och det kan jag verkligen inte fatta.
Snart mamma?
Idag har vi varit på sista föräldragruppen, trevligt som vanligt!
Blev lite pinsamt när jag och Victor kom på att vi glömt att bekräfta honom som fader (något man ska göra ett par månader innan helst...) Jag frågade lite försynt hur snabbt det brukar gå att få tid för detta och barnmorskan frågade "Ja, det vet jag inte riktigt, men du har passerat vecka 30 va?" Blev lite rödlätt och kinderna när jag sa att jag imorgon går in i vecka 40. Liiiite sent påkommet att det kan vara bra att pappan är fastställd:-)
Men men!
Efter föräldrautbildningen åkte jag och Victor till Lund. Han skulle hämta en skiva med ett program som han behöver installera på datorn och så passade vi på att gå en runda på Nova Lund.
Det är faktiskt inte så kul att gå i affärer i detta tillståndet. Jag har liksom inget där att göra. Mammakläder känns lite onödigt att köpa nu och något annat kan jag ju inte ha. Gick och trånade lite inne på Top Shop och drömde mig bort. Gud vad mycket fint jag ska köpa sen i sommar. Våren kommer nog bli ganska oinspirerad klädmässigt eftersom jag ska amma och återgå till min normala vikt. Det är kanske inget som sker på en vecka precis.
När det gäller stundande förlossning så har jag nog inte riktigt fattat att det kan hända när som helst. Det känns för overkligt. Och jag är inte rädd hur mycket skräckhistorier jag än hör och läser. Eftersom jag aldrig har varit med om det så kan jag inte föreställa mig det. En sådan smärta går nog inte att beskriva för någon som inte varit där. Jag menar hur gör man då? "Tänk dig att någon sticker 30 knivar i dig - så ont gör det!" Det kanske hade varit en bra beskrivning om man någon gång blivit utsatt för 30 knivhugg. Och det här med "Tänk dig mensvärk fast 10 ggr värre" är inte heller en så bra beskrivning. Mensvärk har jag ju haft, men inte så mycket som x10, vilket gör att jag inte kan föreställa mig det heller. Jag kommer förmodligen få en chock av smärtan.
Well well, den dagen den sorgen (följt på den glädjen då vi får se vårt lilla barn!)
Ikväll ska vi till Victors föräldrar och äta parmaskinka och mozarella. Parmaskinka får jag ju inte äta (säger någon) men det tror jag som sagt inte på. Jag har ätit vad jag vill genom hela graviditeten och lilleman i magen verkar hur pigg som helst.
Blev lite pinsamt när jag och Victor kom på att vi glömt att bekräfta honom som fader (något man ska göra ett par månader innan helst...) Jag frågade lite försynt hur snabbt det brukar gå att få tid för detta och barnmorskan frågade "Ja, det vet jag inte riktigt, men du har passerat vecka 30 va?" Blev lite rödlätt och kinderna när jag sa att jag imorgon går in i vecka 40. Liiiite sent påkommet att det kan vara bra att pappan är fastställd:-)
Men men!
Efter föräldrautbildningen åkte jag och Victor till Lund. Han skulle hämta en skiva med ett program som han behöver installera på datorn och så passade vi på att gå en runda på Nova Lund.
Det är faktiskt inte så kul att gå i affärer i detta tillståndet. Jag har liksom inget där att göra. Mammakläder känns lite onödigt att köpa nu och något annat kan jag ju inte ha. Gick och trånade lite inne på Top Shop och drömde mig bort. Gud vad mycket fint jag ska köpa sen i sommar. Våren kommer nog bli ganska oinspirerad klädmässigt eftersom jag ska amma och återgå till min normala vikt. Det är kanske inget som sker på en vecka precis.
När det gäller stundande förlossning så har jag nog inte riktigt fattat att det kan hända när som helst. Det känns för overkligt. Och jag är inte rädd hur mycket skräckhistorier jag än hör och läser. Eftersom jag aldrig har varit med om det så kan jag inte föreställa mig det. En sådan smärta går nog inte att beskriva för någon som inte varit där. Jag menar hur gör man då? "Tänk dig att någon sticker 30 knivar i dig - så ont gör det!" Det kanske hade varit en bra beskrivning om man någon gång blivit utsatt för 30 knivhugg. Och det här med "Tänk dig mensvärk fast 10 ggr värre" är inte heller en så bra beskrivning. Mensvärk har jag ju haft, men inte så mycket som x10, vilket gör att jag inte kan föreställa mig det heller. Jag kommer förmodligen få en chock av smärtan.
Well well, den dagen den sorgen (följt på den glädjen då vi får se vårt lilla barn!)
Ikväll ska vi till Victors föräldrar och äta parmaskinka och mozarella. Parmaskinka får jag ju inte äta (säger någon) men det tror jag som sagt inte på. Jag har ätit vad jag vill genom hela graviditeten och lilleman i magen verkar hur pigg som helst.
Julafton den 5 februari
Har haft ganska mycket rygg- och mensvärk nu i ett par dagar. Bara längtar tills det ska börja göra ont som fan. Men tydligen kan man ju gå i flera veckor med denna värk utan att ett skit händer.
Igår var vi hos Victors föräldrar och åt middag och tittade på Melodifestivalen. Där väntade också ett paket från USA med HUR mycket presenter som helst i. Filtar, spy-dukar, godis, kattgodis, en katt-kalender, en stor mjuk giraff och mer därtill. Det var kul! Kände mig inte på topp på dagen så det behövdes något uppiggande!
Nu blir det snart lite lunch hos Victors farmor!
Igår var vi hos Victors föräldrar och åt middag och tittade på Melodifestivalen. Där väntade också ett paket från USA med HUR mycket presenter som helst i. Filtar, spy-dukar, godis, kattgodis, en katt-kalender, en stor mjuk giraff och mer därtill. Det var kul! Kände mig inte på topp på dagen så det behövdes något uppiggande!
Nu blir det snart lite lunch hos Victors farmor!
Besök hos barnmorskan
Nu är jag nyss hemkommen från ett besök hos barnmorskan. Jag fick väga mig, vi tog mitt järnvärde, tog blodtrycket, mätte magen, lyssnade på lille gubbens hjärta och kollade så att han fortfarande var fixerad (vilket han var!)
Det mest upplyftande var att mitt järnvärde nu är så bra att jag kan sluta äta järntabletter! Det kommer mitt tarmsystem tycka om. 132 låg det på.
Min vikt låg på 73,3 så det verkar gå upp och ner det där. Det hade gjort mig glad om jag slapp passera 75-strecket, men egentligen är det skitsamma. Magmåttet ligger nu på 34,5 så det känns också bra. Bara en centimeter sen sist. Annars har det legat på 1 cm större/vecka och då vet man ju inte hur det kan sluta...
Hjärtat pickade på i rast takt mellan 149-157 slag/minut.
Vi gick också igenom hur min graviditet varit hittills och för att sammanfatta det kort skulle jag vilja säga:
v.4-v.7 grym nervositet och oro över att han inte skulle vilja stanna i magen
v.6-v.14 hemskt illamående och avsmak inför det mesta i matväg
v.12-v.18 tiden stod stilla och ingenting hände
v.18 ULTRALJUD och rörelserna började bli väldigt tydliga
v.20 Victor fick känna utanpå magen hur lille gossen rörde sig
v.20-v.30 den roligaste perioden! Magen växte fort och det mesta var kul
v.30-v.33 okej nu kan jag det här, tiden står still
v.33-v.35 usch, jag kan ju inte röra mig som vanligt!?
v.35-v.37 gud vad tjock jag är, men tiden går fort!
Jag tror att det varit ungefär så.
Här har jag ju utelämnat vissa av mina "krämpor" men jag kommer inte ihåg riktigt när de börjat och avtagit (förutom illamåendet då) Just nu är det halsbrännan, ryggen och min slemmiga hals & näsa som "stör".
Lille Jack, nu får du komma när du vill!
Det mest upplyftande var att mitt järnvärde nu är så bra att jag kan sluta äta järntabletter! Det kommer mitt tarmsystem tycka om. 132 låg det på.
Min vikt låg på 73,3 så det verkar gå upp och ner det där. Det hade gjort mig glad om jag slapp passera 75-strecket, men egentligen är det skitsamma. Magmåttet ligger nu på 34,5 så det känns också bra. Bara en centimeter sen sist. Annars har det legat på 1 cm större/vecka och då vet man ju inte hur det kan sluta...
Hjärtat pickade på i rast takt mellan 149-157 slag/minut.
Vi gick också igenom hur min graviditet varit hittills och för att sammanfatta det kort skulle jag vilja säga:
v.4-v.7 grym nervositet och oro över att han inte skulle vilja stanna i magen
v.6-v.14 hemskt illamående och avsmak inför det mesta i matväg
v.12-v.18 tiden stod stilla och ingenting hände
v.18 ULTRALJUD och rörelserna började bli väldigt tydliga
v.20 Victor fick känna utanpå magen hur lille gossen rörde sig
v.20-v.30 den roligaste perioden! Magen växte fort och det mesta var kul
v.30-v.33 okej nu kan jag det här, tiden står still
v.33-v.35 usch, jag kan ju inte röra mig som vanligt!?
v.35-v.37 gud vad tjock jag är, men tiden går fort!
Jag tror att det varit ungefär så.
Här har jag ju utelämnat vissa av mina "krämpor" men jag kommer inte ihåg riktigt när de börjat och avtagit (förutom illamåendet då) Just nu är det halsbrännan, ryggen och min slemmiga hals & näsa som "stör".
Lille Jack, nu får du komma när du vill!
