ÄNTLIGEN MAMMA! ÄNTLIGEN EN FAMILJ!:-)
Nu har det gått lite mer än en vecka och nu känner jag att jag har tid att sätta mig ner en stund och plita ner några rader om hur det går här hemma med vår älskade prins:-)
Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.
MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.
Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!
Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)
Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.
Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag
Stolt moster och morbror
Farfar "bankar ompan"
Det är inte mycket med de där anklarna:-)
Som många av er vet var förlossningen tuff med 22 timmars värkarbete, 1 timmes krystning, klipp, en sfinkterruptur (sprucken ringmuskel) och manuell placentalösning (moderkakan lossnar inte utan måste opereras ut). Jag förlorade mycket blod och fick några dagar efter förlossningen blodtransfusion. Min förlossning och den skadan jag fick innebär att det kommer ta längre tid för mig att återhämta mig än om förlossningen varit mindre komplicerad. Det kan även bli tal om kejsarsnitt i framtiden för att minska risken för en liknande skada under nästa förlossning.
MEN SKIT I DET! För vi har fått ett mirakel. En underbar, fantastisk son. Så mjuk och gosig! För honom hade jag kunnat spricka från naveln och upp i nacken:-) Jag är så lycklig och känner så mycket kärlek. Den senaste veckan har jag älskat hela världen! Både mitt och Victors hjärtan har öppnats upp och vi börjar förstå det alla talar om - eller nej - vi HAR förstått, att få barn är det största man som människa kan uppleva. Jag kände i den stunden då Jack gled ut som en tvål och lades på mitt bröst att jag älskade honom så mycket.
Sömnen blir såklart lidande här hemma men vi klarar det. Jag klarar det nog bättre än Victor tror jag:-) I natt har jag fått sova hela 6 timmar och om jag hade velat hade jag kunnat gå och lägga mig nu eftersom både Victor och Jack sover, men jag känner mig faktiskt riktigt utvilad!
Amningen har kommit igång bra och lillgubben har gått upp i vikt till över sin födelsevikt, så något bra måste pattarna vara fyllda med:-P Har inte haft speciellt ont i brösten, vilket jag är tacksam för. Det har funkar jättebra hittills och det kan jag nog tycka att både jag och Jack är värda efter pärsen:-)
Jag kommer att lägga upp en förlossningsberättelse i bloggen som kommer att vara lång, utförlig och välskriven. Det kommer därför att ta lite tid att skriva den, speciellt eftersom det är svårt att hitta tid över:-) Men jag ska inte utelämna detaljer, ni ska få veta sanningen om hur en förlossning går till! Jag hoppas bara att jag kan förmedla det, eftersom den smärta jag kände redan har bleknat i minnet.
Jack ungefär 6 timmar gammal tror jag
Stolt moster och morbror
Farfar "bankar ompan"
Det är inte mycket med de där anklarna:-)
Kommentarer
Postat av: Rosanna
Underbart! Helt underbart! Kärlek <3
Postat av: Maria
Du är fantastisk Rebecca på att skriva och förmedla känslor. En otrolig talang! En bok kanske?
Säger som Rosanna: helt underbart! <3
Postat av: mormor
Håller med moster Rosanna och moster Maria.Love....
Postat av: Sara
Grattis än en gång! Så kul att läsa om er lilla familj! Ta hand om er!
Trackback
